31 mars 2010

Lång kväll, natt & morgon. Pub Anchor-kvällen

(Vill bara ryta ut att jag hade en till dröm inatt, men jag är sur på mig själv som inte kommer ihåg den, jag tror den var skrivvärd, nåt som jag kunde gå tillbaka till och dögarva av, men nu minns jag inte. Jag är ledsen.)


Som jag sa, det var en lång kväll, natt och morgon.

Åker in till Vapiano #1 för att hämta kära lilla Karrotussilago och promenerar (en liten bit) till Gamla stan. Who am i kidding, vi tog tuben. Kommer till Vapiano #2, beställer en jävla massa "Antipasti" så som vapianister säger de och käkar som grisar, jävla Bruschetta bröd. Jag var lite anti mot tomaterna men vitlöken stank så jädra mycket och tog så mycket plats att man inte tänkte på tomatkonsistenten. In other words, it was AMAZINGLY goood. Vitlök smakar alltid bra. Sen så kom den fabulösa och kända Strawberry Daquiri, men jag var ganska dålig på att dricka den. Ville inte släppa loss för mycket kände jag tillskillnad från kära Karro som körde all out med sina drinkar, nu tar jag väl i lite för hårt som vanligt, men jag kan alltid lita på Karro. Kära Maggi kom vid 23 tiden till Vapiano, så glad att hon börjar känna sig lite friskare! Flummade till oss ganska rejält. Jag tror nog vi fuckade ur oss efter att vi hade precis kommit ut från restaurangen, för då var vi lagom trötta och dåsiga och skrattade för allting som inte ens var roligt. Kan också ha berott på att vi väntade på vår kära vän Carro som skulle stänga, vi var dem sista där. Ingen musik (förutom en spansk låt som var lite catchy, Karro började sjunga till den) och inget röj, vi satt och tittade på när vapianisterna städade sin lilla guldgruva.
Det var väldigt mycket folk på Anchor ikväll med. Chocking, eller inte. Sist vi var där så var det fullt ös också. Men ikväll var en speciell kväll. Det var karaokekväll där massa trevliga främlingar stod och sjöng till sin favoritlåt! Efter ett tag så kom fler vapianister och började härja med oss. Jag kunde inte ha haft roligare, var med så underbara människor! En galen vapianist vid namnet Steve kände sig manad för att stiga upp på scen och sjunga den berömda "I Would Walk 500 miles", jag var nästan bergsäker på att han hade skrivit upp mitt namn också då Carro och alla andra tjatade om att jag borde gå upp och sjunga Lady Gaga, men ovanligt vah, jag bangade. Men han hade gladeligen inte skrivit ner mitt namn. Men det var riktigt kul att se på iallafall!

.

Efter att ha stängt vid tre så promenerade vi till centralen igen, då vi skulle skynda på oss lite för det fanns en risk på att den bussen som skulle komma om 20 min var sista bussen, men ALLA var så upptagna med att stanna upp och hångla upp med sina respektive (ni vet vilka ni är) så jag gav nästan upp, drog upp mitt ciggpaket (som förövrigt var MITT hångel för kvällen och jag var nog rätt så jävla nöjd, hihi ^^) gick runt där och fladdrade och sjöng i min ensamhet. Men min röst lockade eventually min flock tillbaka. Och , vi tog inte den bussen som var tänkt att vi skulle ta.

.

Kl 04:19 kom vår kära buss. Världens längsta resa, var helt ihjälfrusen och ville bara komma hem. Efter en massa mentala gnäll i min skalle så kom jag äntligen hem. Klädde av mig och kröp in i sängen. Vem bestämde sig för att komma in då? Jo, min katt, min kära lilla man. Godnatt.

0 kommentarer: