28 november 2010

Somewhere over the rainbow

Hej hej,

Jag hade en dröm om dig inatt. Vaknade faktiskt för tre minuter sen, jag vaknade i chock och det tog inte lång tid tills jag började gråta. Jag tror vi alla var hemma (jag var iallafall hemma) och väntade på dig, men du dök aldrig upp. Jag hör den sorgliga låten från disneyfilmen “Up” när gubbens fruga går bort pga ålder, spelas under drömmen. Jag väntade på dig hemma i flera timmar. Ett ögonblick såg det ut att vara du. Du körde en jättestor.. vad kan det vara… en 7-passagerarbil men som också hade en övervåning. En stor bil var det iallafall. Han som körde bilen såg ut som du, men när du sedan åkte förbi huset och man bara såg dig i profil från bilrutan så var det helt plötsligt inte du.

Varje bil som åkte in runt parkeringen trodde jag att det var du. Jag tillochmed gick ut från lägenheten för att vänta på dig. Jag minns att när jag tittade på klockan så var den runt 23:40, men jag minns också att det var ljust ute, och att jag hade väntat på dig hela dagen.

Jag minns den där känslan av irritation av att jag väntade på dig, hela dagen, och hade hoppats så mycket på att äntligen få se dig, men jag fick aldrig se dig. Bara massa okända människor åka in i parkeringen.

Du dök aldrig upp… jag tror att jag har insett nu att du inte är ute på en väldigt väldigt väldigt lång resa, men att du alltid finns i våra hjärtan. Mitt hjärta. Mammas hjärta. Lisas hjärta. Det är nog ganska uppenbart med tanke på att jag nu drömmer om dig. Listigt av dig att du dyker upp inatt när det igår var den 27 november, 1 år och 10 månader sen vi såg sist. Eller nä, vi sågs ju faktiskt nu i juli. Det skålar jag för!

Jag ser fram emot nästa möte pappa, oavsett om det är en dröm eller på riktigt. Jag vill bara träffa dig igen…

_MG_4082

0 kommentarer: